Igår var jag på inflyttningsfest hos Henkes jobbarkompis, Danne. Redan tidigare under dagen hade jag på känn att det var något som inte stämde, sedan kom det... jag fick ont i halsen. Precis samma sak hände då jag festade för 3 veckor sedan. Jag som aldrig brukar vara sjuk har sedan körtelfebern i höstas varit sjuk konstant (känns det som). Om jag inte har haft ont i halsen så har jag varit extremt trött. Detta har gått ut på både träningen (som jag dessutom betalar nästan 400 spänn i månaden för) samt mitt humör. Jag är inte arg eller något sådant men jag är ständigt nedstämd p.g.a. tröttheten. Vissa dagar känns det som om all energi är borta. Hoppas att jag inte blir sjuk i flera veckor nu, vilket jag inte heller tror att jag kommer att bli då halsen redan idag känns lite bättre.

Hur som helst, igår var det alltså inflyttningsfest. Trots att jag är onykter så är det lite svårt att prata med de som är äldre än en själv. Man vet som inte vad man ska säga och då det är människor som man inte känner så bra vet man inte riktigt vad de är intresserade av. Jag skulle t.ex. aldrig prata om samma saker som jag brukar prata om med mina vänner, fast det är det kanske inte många som gör. När man är med ens egna vänner så pratar man ju för det mesta om saker som har hänt andra personer som man känner gemensamt och om saker som man vet att kompisarna är intresserade av. Det gick ändå hyfsat bra med snacket igår, även om jag inte sa allt för mycket. Man måste ju trots allt anpassa sig efter de man umgås med och inte prata om vad som helst. Nästan alla man pratade med under kvällen var ju trevliga i alla fall så det är ju huvudsaken. De förstår säkert varför jag var lite blyg med tanke på att de andra pratar med varandra dagligen. Så här i efterhand kommer man förstås på en massa saker som man hade kunnat prata om men det kommer väl säkert fler tillfällen då man sakta men säkert kan krypa ut ur "skyddsskalet" och visa lite mer av sin personlighet. Jag vet att jag är lite väl blyg vid vissa tillfällen men det beror nog kanske på att jag bara är försiktig. Jag blir nästan hellre ihågkommen för den som säger lite för lite än den som säger alldeles för mycket. Dessutom är jag nog i dessa kretsar mest känd som "chauffören".

Efter att ha varit hos Danne ett tag och bl.a. spelat "guitar hero", som jag sög på av två anledningar (jag har kört 1 ½ låt tidigare och jag var inte heller speciellt nykter denna gång), gick vi vidare mot "Invit". Jag var lite nervös då vi kom fram eftersom att det var från 23 och tänkte "nej nej nej" då de bad om leg. Som tur var är det vissa vakter som inte bryr sig så mycket så jag kunde slinka in. Det var okej på Invit och de hade niks cider som jag har letat efter i över ett halvt år. Synd att de inte hade ett dansgolv och framför allt saknade jag lite kända ansikten. På fredag blir det i alla fall, som det ser ut, fest med kompisarna. Det ska bli roligt:) Om bara halsen håller...