Haha, det är inte sant hur snabbt det skvallras mellan varandra. För min kära familjemedlem skull (värnar om dennes privatliv) vill jag inte ta upp en pinsam situation som uppenbarade sig i helgen. Inte pinsam för personen i min närhet, utan mer för en som har stått denna person nära. Hur som helst så tar det inte många dagar (två närmare bestämt) innan jag får ett samtal från min familjemedlem som vill veta mer om det inträffade.

Vill med detta inlägg inte kritisera, jag tycker tvärtom att det är härligt med en släkt som vet allt om alla. Jag gillar då det skvallras inom släkten, som t.ex. då man har hittat mina kusiner i snödrivor mitt i natten, då ens tremänning låg så pass nära tågspåret att det blir en notis i tidningen, då kusinen kommer ut som bisexuell, då en annan tremänning förlovar sig efter bara några månader tillsammans med en kille och andra roliga berättelser - även olagliga. Det är även roligt då det uppstår situationer som göra att andra ringer till släktingar på 150 mils avstånd (har släktingar i södern), bara för att de ska vara först med "senaste nytt". Ännu roligare var det vid jul då mormor ringde till min faster för att berätta det nyaste. Min faster, som har hamnat i klistret för att ha skvallrat lite för mycket, låtsades inte veta någonting om det inträffade, eftersom hon inte ville vara den som skvallrat. 

Inom min släkt skvallras det som aldrig förr och det är roligt att se hur släkten reagerar. En del (speciellt  min egen och min farbrors familj), har kul och gör gärna roliga tolkningar av saker som har inträffat. En del skvallrar mellan varandra och är s.k "huvudskakare" (skakar på huvudet åt allt oförnuftigt), andra håller tyst och någon enstaka (finns både en på min moders sida och en på min faders) som går direkt på sak och konfronterar personen det skvallras om. 

Jag anser att det är släktskvallret som för familjen närmare. Allt prat visar ju trots allt att man bryr sig om varandra:)