Nja, inte riktigt men skogen iaf:) Ska hem till pappa och bröderna imorgon. Jag lär dock inte se dem så mycket på dagen då det är tid för travinlämning. Jag och Henke hade därför tänkt börja dagen med att gå och fika hos mormor:) Förhoppningsvis är hon hemma. Om vädret tillåter blir det kanske en eftermiddag utomhus. Fördelen med att bo i stan är att man uppskattar tiden på "landet" mer än då man bodde hemma. Får se hur dagen urartartar sig...

Hmm, vad har då annars hänt den senaste tiden? Mitt dataprov (som jag skrev om i det tidigare inlägget) blev av idag. Blev dock väldigt irriterad på två kvinnor som avbröt mitt i. Först kom de in i datarummet helt anfådda och ville låna två datorer. Jag, en utländsk kille och läraren satt vid var sin dator. Min lärare sa att killen just skulle gå men att jag höll på med ett prov. Då gick det inte att vara där för de jobbade "under sekretess", så de gick vidare. Ca 5 minuter senare kom de tillbaka och sa att de måste ha rummet och att jag var tvungen att flytta på mig. Själva flyttandet gjorde ingenting, det är sådant som händer. Den ena kvinnan hade jag däremot lust att ge en smäll. Jag lovar att hon sa "jo, du måste gå ut för att det är sekretess" minst 10 gånger. Förstår inte om hon det för att verka viktig? Jag menar, jag sa ju ändå inte emot henne och jag lämnade datorn efter typ 30 sekunder (var tvungen att spara det jag hade gjort) så jag förstår inte varför hon kände ett så starkt behov av att upprepa sig. Tänkte på Kierkegaard och hans citat "Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv". Om jag hade vågat ge henne fem röda fingar på kinden så kan man verkligen prata om att ha förlorat fotfästet... 

Den galna grannen verkar ha lugnat ner sig. I alla fall då det gäller strumpan på dörren. Känner på mig att de kommer hänga på anslagstavlan ett bra tag. Mest troligt tillhör de någon i en annan trappuppgång. Däremot har någon gjort ett litet tillägg på lappen som min stackars granne har satt upp vid strumporna "Ja, en del verkar ha alldeles för lite att göra. Usch!". Jag har lust att skriva dit vem det är men då skulle nog den galna grannen misstänka oss eftersom att det bara är vi som kan se den drabbade grannens dörr. Sedan har jag även fantiserat om att gå upp mitt i natten och knyta fast strumpan på hans dörr. Eller att kasta in den genom brevinkastet. Tyvärr så är det också för misstänksamt och jag vill inte ha något med min galna granne att göra så jag lägger nog dessa planer på is... tills vidare:) Henke sa att han inte skulle bli förvånad om grannen mitt emot skulle komma på mig med en av strumporna i handen. Det skulle verkligen bli som i en Seinfeld scen:) "Nej, det är inte som det ser ut. Det var inte jag, jag lovar". Det kanske är bäst att låta bli trots allt.