Jag måste ha något psykiskt fel i mitt undermedvetna. Om ni har läst mina tidigare inlägg så vet ni att jag pratar mycket i sömnen. Säger väldigt konstiga saker o.s.v. Jag drömmer tydligen de sjukaste sakerna också.

Natten mot måndag drömde jag följande:

En vårdtagare vi har på Stadsön hade i drömmen precis dött. Som ett minne fick vi alla en bit kött av henne (bokstavligen - av henne). I drömmen insåg jag inte att det var en bit av henne. Lunchrasten kom och jag hade ingen mat med mig. Jag har ju denna köttbit, tänkte jag och tillagade den. Då alla hade ätit klart, tog de andra fram sin påse med köttbiten och betraktade den. Det är så snällt av ** att göra en sådan fin sak, sa de. Plötsligt insåg jag att det var människokött som jag hade ätit. Vad ska jag säga om de undrar var min köttbit är? Vad pinsamt! Jag måste ju säga att jag inte har fått något. Ja, det måste jag, det går inte att göra på något annat sätt. Jag gör det!

Haha, skumt:)