Så var denna dag snart slut. Är inte supertrött trots att jag har haft fullt upp. Har först jobbat 07.30-12.00. Hade inte så mkt att göra, fick två strykningar bl.a. en dusch på mitt schema så det var chill:) Kände mig extra nöjd då jag kom till lokalen 11.15, och hade då dessutom fått höra att jag var "rar och behändig" av en tant som jag blev varnad för innan jag åkte dit. Hon räknas tydligen som gruppens "gnälliga skräcködla". På glatt humör åkte jag till gymmet och lyckades springa lite fortare än vanligt. 10,6 km blev det:) Hem och äta + duscha innan kvällsrundan började 16.00 i en annan grupp. Även här flöt det på riktgt bra. Var inne på lokalen ca 20.34. Imorgon är jag ledig:) Har dock (dumsnäll som man är) sagt att "det bara är att ringa om det krisar". Ber till gudarna att de inte ringer. Har nämligen planer att gå på stan med Henke imorgon:)

Har tyvärr hamnat i en svår beslutsångest. Snart öppnar anmälningen för universitetet och jag kan inte bestämma mig:( Svinsvårt! Säg mig ett jobb där man tjänar bra, inte behöver jobba ihjäl sig, regelbundna arbetstider måndag-fredag 07.00-16.00 och inte behöver plugga 100 år? Och framför allt där man sedan kan få ett jobb här i Luleå.

Har ju länge tänkt på sjuksköterska men man tjänar ju svindåligt. Dra på sig tre års studieskulder för att tjäna typ 500 kr mer i månaden än vad man gör nu? Är det värt det?? Visst, man kan vidareutbilda sig men då är det ju lika bra att plugga till läkare (sjuksköterska med t.ex barnmorskeutbildning= 4,5 år och läkare=5,5 år). Och läkare vill man inte bli för då har man för mycket ansvar och sen får man jobba arslet av sig. Pengar och jobb har man dock gott om:) Sedan måste man göra högskoleprovet för att bli läkare och det tänker jag inte utsätta mig för. Hur som helst, vet inte om SSK lockar så mkt längre. Är lite less på vårdarbetet. Ibland känns det som världens mest otacksamma jobb då man måste bemöta människor som ibland är vidriga (och inte att tala om deras anhöriga). Gör man rätt säger nästan ingen någonting för att det ska vara självklart att man utför ett bra jobb. Har man gjort fel är det hotelser om bl.a. facket, lex sara och andra anmälningar hit och dit. Folk ska hela tiden sättas dit. Dåliga arbetstider och dålig lön. För att inte tala om hur mkt det egentligen sliter på kroppen? Varje dag får man höra personal som gnäller på sitt jobb och träffa personal som inte är lämpliga att arbeta med människor. Varför utsätta sig för detta? 

Sjukgymnast eller arbetsterapeut då? Nej, där finns inga jobb! Ångest, ångest, ångest. Jag måste verkligen välja ut några intressanta utbildningar och göra det mest effektiva, att skriva för-och emotlistor. Kanske får jag då ett resultat?

Någon som annars har ett förslag på utbildning?