Det som är så fruktansvärt tråkigt med livet i stan är att grannarna, i 8 fall av 10, är helt dumma i huvudet. Ni som har läst min blogg en längre tid vet att vi har haft lite problem med våran tidigare granne. Här är två inlägg från förra våren - "Galen granne" och "Terror på Lingonberry path".

Denna granne fick ett lustigt avslut i våran trappuppgång. Inför renoveringen som nu pågår, skulle arkitekthuset Monarken gå igenom alla lägenheter i höstas. Några dagar efter detta började psykgrannen att flytta och en vecka senare var de borta. Det kom dessutom en firma som rev ut golvet i grannens lägenhet. Skumt. Vad kan det ha varit i deras lägenhet? Varför var de tvugna att helt plötsligt flytta? Kommer nog aldrig få svar på detta...

Hur som helst, efter att "strumpparet" mittemot flyttade, så stod lägenheten tom ett tag innan en äldre, hårdblonderad kvinna flyttade in med sin tonårsdotter. Kvinnan hälsar ALDRIG. Inte på mig iaf. Igår hade jag varit ute på promenad och kvinnan gick in i porten 10 sekunder före mig. Hon stod och låste upp dörren då jag kom upp för trappan. Våra ögon möttes så jag sa hej. Tanten bara vände sig om.

Tycker bara att det är så fruktansvärt otrevligt. Visst, man ska inte veta för mycket om sina grannar och bjuda dem hit och dit men man kan väl ändå säga hej - som en normal person.