Igår kväll frös blodet till is i ådrona. Då jag kom ut från duschen upptäckte jag att sovrumsdörren var stängd. Jag tyckte att detta var konstigt eftersom att jag aldrig brukar stänga den dörren och jag hade inte heller något minne av att jag hade gjort det innan jag gick och duschade. Dörren öppnas dessutom in mot rummet så det kan inte ha varit katten som puttat igen den. Ytterdörren hade jag låst direkt då jag kom hem från träningen. Men HUR kunde sovrumsdörren vara stängd? Jag visste att jag inbillade mig och att jag förmodligen hade stängt dörren utan att tänka på det men jag kände ändå hur nackhåren reste sig. Var det någon i lägenheten? Jag brukar aldrig vara rädd då jag är ensam hemma. Så många gånger som jag hade varit ensam i det stora huset i prästholm utan att vara rädd. Där är man van att sitta ensam mitt i skogen i ett hus på nästan 200 kvadratmeter och 5 ingångar, utan att veta om grannarna är hemma eller ej. Istället var jag nu rädd i en lägenhet mitt i stan på 80 kvadrat och med flera grannar. Hemma i prästholm hade det varit ganska jobbigt att söka igenom hela huset om man säger så, medan lägenheten kan "undersökas" på bara några minuter.

Som tur var är "psykgrannen" inte så smal så det gick ganska lätt att söka igenom lägenheten. Jag kan då säga att pulsen var uppe i 220 då jag böjde mig ner för att kolla under sängen. Man har sett så många filmer så man vet även vilka ställen man ska kolla extra noga på. Jag kollade alla garderober, kylskåpet, under badkaret (där ingen ryms), bakom sängen (där knappt jag ryms), förrådet, ja överallt. Jag kollade t.o.m. taken i varje rum. Man har ju faktiskt sett filmer där folk gömmer sig där. Fortsatte sedan med filmtemat och satte upp en tejpremsa på ytterdörren för att se om någon skulle komma in i lägenheten på natten. Hade jag haft normala grannar så hade jag aldrig gjort så här. Jag skulle inte ens ha reagerat om det inte vore för den stängda sovrumsdörren.
  
Var ju inställd igår på att gå upp tidigt för att se om psykgrannen hade struntat i min andra grannes brev på anslagstavlan eller inte. Jag ställde väckarklockan och gick sedan och lade mig. Låg och läste då jag 23.22 hörde hur det levde om i trapphuset. Är han redan uppe?, tänkte jag. Tvekade först på om jag skulle orka gå upp men 23.24 tog nyfikenheten över och jag gick till ytterdörrens titthål. Jag kunde andas ut, grannen var inte inte inne i vår lägenhet i alla fall. Han och hans fru/sambo stod och lastade ut något från bilen. 23.26 gick kvinnan upp till deras lägenhet och han körde iväg med bilen. Han var borta så pass länge att jag började tro att han aldrig skulle komma tillbaka. 23.32 sa jag till mig själv att om han inte har kommit tillbaka på 2 minuter så går jag och lägger mig. Stod och tänkte (nynnade i huvudet) på P. Diddys (eller han heter väl bara Diddy nu?) remix på låten "last night" och glömde bort tiden. Kl. 23.35 så kom grannen in i trapphuset igen. Där började han ta ner grejerna, som de nyss tagit in, till källaren. Såg inte riktigt vad det var för saker men det var bl.a. två cykelhjul och sedan tror jag även att det kanske var några krukor. 23.46 såg jag att han var klar med lastandet och blir lite besviken då han inte stannar till vid anslagstavlan. Det är ju helt stört att han hänger upp strumpan på den stackars grannens dörr men om han inte skulle göra något hade det samtidigt känts som att jag hade stått där i 20 minuter i onödan. Han gick förbi våran dörr och jag tänkte att föreställningen var slut och skulle precis återvända till sängen då han stannar till vid grannens dörr och hänger strumpan över dörrhandtaget!!!! Jag står kvar som en fågelholk. Det är så sjukt...